hannahmedh

I brist på intresse till annat läste jag artiklen "Isbrist dödar björnar" på aftonbladet för ett antal dagar sedan. Artiklen har nu legat och grott och skapat en känsla av irritation och hopplöshet inom mig. Inspiration till dagens inlägg kommer alltså från artiklen och mina tankar kommer bli redovisade nedan. 

Vad är det störta problemet? Att rika länder i princip är ansvariga för klimatförändringarna medan Afrika är kontinenten som drabbas? Att om alla människor förbrukade lika mycket resurser som oss I-länder hade inte vårt jordklot räckt till? Eller att männsikan använder tillgångar som aldrig kommer att komma tillbaka? Nåväl, vilken allmänbildad männsika som helst har hört diskutionen om ekologiska avtryck, växthuseffekten och regnskogens skövling miljontals gånger. Frågan är väl egentligen varför ingen tar till sig faktan. Dock tvekar jag inte på att ämnes diskuters. Många kafferaster upptas säkert av samtalsämnen som varför sommrarna regnar bort eller varför vintrarna plötsligt är gråa istället för vita. Men jag tvekar starkt på att det diskuteras om vårt ansvar för vår jord och hur vår livsstil påverkar jordens öde. Antagligen är männsikan upptagen med vardagen, sig själva, sitt liv.

Vi har en värld som inte går att beskriva med ord. Den är oberäknelig och vacker. Utan vår jord är ingenting möjligt. Ingen sol kan längre värma din kropp, känslan av kärlek kan inte få din mage att pirra. Skratt kan inte få din kropp att vika sig, vänskap kan inte föra samman männsikor. Du finns inte, jag finns inte.

Ta vara på vår jord.